***Flytt***

Kanske har du undrat vatt jag tagit vägen?
Det har jag oxå.
Jag är på väg och jag vet inte när Hela jag landar.

Vi håller på att flytta ifrån vårat hus med Stor tomt - ca 30 mil söderut till en 3a på 76 kvadrat.

*skaka på huvudet du* jag gör dig sällskap.
Varför?
Tja, det är väl det bästa läget att flytta på många år - om man nu ska.
Dottern börjar Gymnasiet och lillen börja först skola nästa höst.

Vi flyttar närmare släkten!
Sonens Farfar(idol nummer1)&Farmor dit kommer vi bara att ha 2 mil istället som nu 36 mil.
Vi kommer att ha min bror betydligt närmare det blir väl typ 7 mil fågelvägen.
Sonens Faster kommer vi ju oxå ha närmare med direktlinje på tåget.

Vi bestämde oss för flytta i slutet på Juni så vi har ju inte haft så mycket Tid på oss att packa osv.
Just nu ser huset ut som kriget det står plastsäckar o kartonger ta mig F** överallt!
Nu när vädret bestämde sig för att komma med hällregn 24 timmar om dygnet inser jag hur mycket vi har nyttjat Trädgården, egentligen.

Det har ju varit ett större rum där djuren kunnat komma o gå som de vill, då det är inhägnat.
Jag blir lätt vresig av att ha det för trångt att inte kunna röra sig, hör väl ihop med mitt balanssinne det är ju inte i Topp precis.
Har svårt att ställa om kroppen när den är van att gå i sina egna stigar som den gjort upp för länge sedan....att då plötsligt ha en massa grejer som inte ska va där ställer till med trubbel o tar extra energi.

Alla ni som har eller har haft *lyxen* att någon annan kan ta "marktjänsten" medans ni sortera/slänger/packar - va glada och tacksamma för den.
Jag skulle bli så enormt Lycklig om någon kunde tänka sig att ta med Middag till Familjen, ta hundarna nån sväng, busa med lillen ett tag, och packa nån kartong med mig!

För jag är klippt slut. Bara att sortera Vad som ska med, vad man kan lämna till second-hand och vad som ska slängas Tar mycket energi, för det är ju inte bara det kroppsliga man gör i allt detta utan det är ju det själsliga oxå...

Att packa ihop ett Hus så att det passar en 3a - till det krävs ett geni mycket tålamod och att kunna stålsätta sig.

Jag hoppas att detta beslut blir bra för hela familjen.
Nä jag var inte (är inte) överlycklig över beslutet men jag ser det logiska i det hela och det är det som "bär" mig just nu.
Resten får jag ta tag i när vi väl är på plats.
*kramas*