Rosor är Kärlek

fredag 24 juli 2009

R.I.P - Snodden&Flax.....


Idag den 24 Juli 2009 somnade 2 av mina älskade katter in.

Snodden - Trixa`s son 11 år gammal och Flax 6 år gammal, en son till Mammas katta.

Beslutet var ingalunda lätt eller rättvist.
Det var Logik som fick tala.

Att flytta in i ett Hyresområde som inte acceptera utekatter är en sak.
Men att Veta att 2 av de 4 man har inte kommer att kunna anpassa sig till att bli/vara innekatter är en annan.

Mina katter har haft kattlucka nu i snart 8 år och de har kunnat komma o gå som de har velat.
Felix som är snart 13 år och Trixa som är 12 år gamla har levat annorlunda när de var unga.
De har åldern och lugnet att kunna anpassa sig bättre till koppel och att få vara ute på altanen, där Svärfar lovat att bygga nått. De har fördelen mot hundarna att Om de vill så ställer de hundarna - och de har Respekt med sig.

Flax var mera Vild än tam nu på sommaren kunde han vara borta i 3 dygn komma in o äta sova en stund o sedan ut igen.
Regnade mycket så kom han oxå in men annars så var han ute, jagade möss, sorkar, fåglar och bara Var.
Han var väl inte direkt folkskygg men han höll sig undan när det kom någon han inte kände.
Hundarna klarade han inte av alls....han strök under möblerna och var som sagt var Ute.Visst han kunde gosa oxå mest med mig även om det var dotterns katt. Han var helt underbar på sitt barnsliga vis, ung i sinnet alltid upplagd för bus och spratt.

Snodden var inte lika Vild som Flax men han var oxå mera ute än de äldre och i längre stunder.
Snodden var en Pratkatt han pratade redan när han var ett par hus bort -att nu är jag på väg in Mamma finns det mat?- och när han kom in -Mamma var är du?- Kommer att sakna att mjauprata med honom att stryka hans mjuka halvlånga päls att ta fästingar på honom. Till o med kommer jag att sakna de gånger jag blev så less på hans prat att jag bad honom hålla tyst. Snodden klarade inte heller av hundarna så bra men bättre än Flax.

Ni som ber - snälla be för mina två älskade katter att de hittar *hem*.

Jag känner mig som ett kräk, men jag ser inte att det fanns något annat val. Ge bort dem? Vem vill ha kastrerade halvgamla folkskygga katter? Som är mer vilda än tama?
Till sonen har vi sagt att katterna ska bo hos en farbror och jaga råttor i hans ladugård - kände att han är för liten att kunna förstå.
*ledsen jag*

4 kommentarer:

  1. Stoor kraam till dej!
    Jag förstår att du har ett shål i ditt hjärta nu...Tänker på dej...
    Kram igen frå söstra.

    SvaraRadera
  2. trist men livet går vidare,var nog det bästa du kunde göra för just dem,kram brossan

    SvaraRadera
  3. Älskade Annika jag fick själv göra så vid en flytt för 16 år sedan.
    Förstår dig fullkomligt jag tänker på de 2 katterna än idag. Men så bra att du pratat med sonen för dom är så känsliga i den åldern.

    Lovar tänka på dig. Det vet du
    Kram Elisabet

    SvaraRadera
  4. Ja det var nog det bästa för dem. Men ändå känns det för hemskt. Fast jag tror att just de 2 hade bara lidit av detta med flytt o lägenhet o vara innekatt etc.
    Skönt att bli tänkt på - tack det värmer.
    *kramas*

    SvaraRadera